18 december

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Johanna Gårdare
Nyhetskrönika
Johanna Gårdare, Programchef SVT Barn

Publicerad 6 december 2017 06:30

Värdet av att gå i barndom till jul

Knarrsnö, kanderade äpplen, hemstöpta grenljus och ringdans med hela tjocka släkten genom sickenblås-salar och på såpade trägolv. 

Känns det skönt i bröstet? Är det ett avsnitt ur Madickens jul eller är det din jul?

Kanske mer troligt är det sinnebilden av jul. Referensjulen som alla jular ska mätas mot. Jularnas jul.

Verkligheten. Om en dryg månad börjar vi spela in 2018 års julkalender. Det kostar 350 000 att frakta snö till inspelningsplatsen för att få julstämning, meddelar produktionsbolaget.

Dagen innan hörde jag på radion att klimatförändringarna bara de senaste 50 åren minskat antalet snödagar i Mellansverige med en hel månad. Framöver kommer det bli ovanligt med något varaktigt snötäcke över huvud taget i södra Sverige.

Ändå tänker vi fortsatt att riktig julstämning uppnås bara med snö.

Starka känslor

Jag hukar mig lite den här tiden på året. Tiden då årets julkalender ska möta sin publik. De är 2,5 miljoner, de är mellan 2 – 99 år och de vill ha alla julrekvisiten uppfyllda i sin upplevelse. 

Annars blir det liv i luckan. Julkalendern berör både barn och vuxna och det är starka känslor i omlopp. Både ris och ros låter höra av sig.

Kanske är julkalendern just en sådan sinnebild av jul. Det är en tradition som för många går tillbaka till barndomen. Man minns med både kropp och själ hur det kändes när man som liten satt i pyjamas framför TV:n  i den dunkla decembermorgonen. Tända ljus och kanske enda gången på året frukost i vardagsrummet var tillåten. Hela familjen samlad.

Man vill åt den där varmtrygga känslan i magen och blir det lilla barnet inuti, fast man sitter där vuxen med egna barn i soffan. 

Myser tillsammans

Reaktion på julkalendern i sociala medier

Reaktion i sociala medier på julkalendern.

Jag läser de kommentarer som kommit till Publikdialog och till våra Facebook-konton efter första avsnittet av årets julkalender.

Ett exempel: ”Jag och barnen 4-11 satt bänkade och alla var nöjda! Kunde såklart inte låta bli att böla lite för det var så fint att det är 1 december och julkalender och vi sitter och myser tillsammans på morgonen osv.. snyft”. 

Tittarmönstret på julkalendern skiljer sig markant från övrigt barnutbud. Här är broadcast fortfarande starkast.

Trots Play-tjänsternas möjlighet att titta när, var och hur du vill verkar julkalendertraditionen knuten till en slags liveupplevelse. Den rätta julkalenderkänslan infinner sig när vi tittar tillsammans på storskärm, samtidigt som alla andra. 

Det är så fint och vi myser tillsammans.

Vilka värden knyter samman?

Vilka är de nya traditionerna som inkluderar alla? Vilka värden är det som knyter samman och skapar den där sköna känslan av samhörighet? Fredagsmyset har blivit ett sådant begrepp som står för värdet av att samla familjen i soffan efter en stressig vecka när alla varit på olika håll. 

Om vi lyckas skapa innehåll som ger nya traditioner och som levererar värdena ”trygghet” och ”tillsammans” kan vi bli hela Sveriges Television. På riktigt. 

Vi funderar mycket över värden när vi utvecklar julkalendrar. Vi vill variera genre och uttryck mellan åren. En ny berättelse ska berättas. Men vi är varsamma med att behålla det vi tror ger

det största upplevda värdet, nämligen att tillgodose hela familjens behov av att titta tillsammans.

Sinnebilden av perfekt jul i Madicken? (foto: SVT)

Sinnebilden av perfekt jul i Madicken?

Receptet för den ”perfekta” julkalendern

Man lyckas inte med generationsbredd av en slump. Det kräver att man känner sin målgrupps behov väldigt väl. Och det kräver ett ytterst konkret och strukturerat hantverk att i både dramaturgi, karaktärsbeskrivningar, humor och casting tänka i 3 parallella linjer – en för varje generation.

Det ska finnas något för 5-åringen, för 10-åringen, för föräldern och för mormor och morfar. 

Det måste finnas någon att identifiera sig med för alla åldrar. Det måste förvisso inte finnas tomtar, troll och osynlighetsluva men det ska kännas jul. Gärna ett berättande lånat från sagans värld, klassiska jultraditioner och rekvisita snyggt invävda i berättelsen. Musik med inslag av bjällerklang, berättelsens röda tråd är strävan efter samhörighet och att laga något som är känslomässigt trasigt. 

Och så sensmoralen som genomsyrar allt -”tillsammans är vi bättre”. Möjligtvis är detta ”grundreceptet” för den perfekta julkalendern. 

Den som ger en samhörighetskänsla.

Behovet av samhörighet är kanske särskilt starkt i mörka december - och kan vi svara mot det har vi ett självklart existensberättigande.

Hela Sveriges trygga television.

 

Pepparkaksbak

Julen levererar dock inte bara värden utan även en hel del stress... (Från Johannas eget pepparkaksbak)

Man vill åt den där varmtrygga känslan i magen och blir det lilla barnet inuti, fast man sitter där vuxen med egna barn i soffan. 

20 gillar detta