8 december

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny

Publicerad 12 februari 2016 11:09 - Uppdaterad 15 februari 2016 12:02

Journalistklubben: ”Vi har nått vägs ände med rådande bemanningsstrategi”

Journalistklubbens sektion i Umeå skriver ett öppet brev till VD Hanna Stjärne om hur SVT:s bemanningsstrategi drabbar vikarier - och citerar ur ett brev som de fått från en medlem.

Journalistklubben skriver ”vi har nu nått vägs ände med rådande bemanningsstrategi. Något måste ske med personalpolitiken.”


Öppet brev till SVTs vd Hanna Stjärne

Strax innan jul fick Journalistklubbens sektionsstyrelse i Umeå en speciellt julhälsning som vi vill att fler ska ta del av. Den beskriver en medlems frustration och besvikelse över hur SVTs bemanningsstrategi drabbar vikarier.

"Hej fackstyrelsen!

I år har jag och några andra i Umeå jobbat för SVT i tio år - på vikariat, som bemanningsanställda och programanställda, men inte en enda dag som fast anställda. Vi, som sedan länge går i ett stadigt kretslopp runt SVT Umeå, har lojalt och uppriktigt trott att ledningen har en önskan om att försöka lösa situationen. Åtminstone har våra chefer gett uttryck för detta på olika sätt, genom försäkringar som "Nästa gång är det du som blir anställd" eller "Vi gör ALLT vad vi kan för att få loss fasta tjänster, det måste ni förstå".

Men det händer inget. SVT Umeå utlyste nyligen en tjänst som inslagsproducent (de fasta tjänsterna är som bekant mycket sällsynta) och det stod snart klart att vi långtidsvikarier inte var aktuella - trots våra samlade meriter, kompetenser och erfarenheter, och trots att vi passade in kusligt exakt på arbetsbeskrivningen.

Jag föll stenhårt efter detta.

Tio år av redaktörskap, webbredaktörskap, inslagsproducerande, planeringsredaktörande, researchande och reportrande på SVT vägde inget alls. Jag fick grava sömnstörningar och vaknade på nätterna med malande röster i huvudet. Efter en vecka funderade jag på att ta livet av mig. Dels på grund av sömnlösheten, dels på grund av oro för hur min ekonomi påverkas. Varje sommars "arbetslöshet", (istället för vanlig jävla semester) gör att jag får låna mycket pengar för att ta mig runt.

Jag gick till Previa. Där tittade psykologen sorgset på mig efter min berättelse och sa att hon inte kunde hjälpa mig, eftersom det jag behövde var en fast anställning, inte något nytt sätt att förhålla mig till mitt arbete. En läkare kunde dock hjälpa mig med sömntabletter och ångestdämpande medicin.

Jag har alltså inte ett kontrakt nu efter jul, utan jag går och stämplar. Bemanningsrockaden är som vanligt inte klar, vare sig på allmän-tv eller på nyheterna. Möjligheten att det uppstår luckor är väl lika sannolik som vanligt och snart står jag där vid kaffeautomaten - som vanligt! - och mår skit.

Jag har liknat den här situationen vid ett misshandelsförhållande, så som jag föreställer mig det. Man tror att det ska bli bättre. Ja, titta, nu löser det ju sig, nu blir det säkert bra! Nu är det ju lugnt. Så kommer dippen. Men efter den löser det sig igen - ett tag. Man får "löften", man fortsätter, läser av de goda tecknen och vips, så har det gått tio år.

Hade jag bott i Stockholm, med en mer rörlig arbetsmarknad, så hade jag ju småleende lämnat för länge sen. Ett sånt tokigt jävla ställe, va? Men i Umeå finns inte journalistjobben och det här vet förstås ledningen, som i lugn och ro kan använda oss, utan att behöva ta arbetsgivaransvar. Vi långtidsvikarier passar in på alla redaktioner - vi har bred kompetens och kan göra allt från att ansvara för direktsändningar till webbande, till omfattande politisk research, till... ja ni fattar. Och - tyvärr - så är ju själva jobbet roligt.

Så nu är det bara att harva vidare i utanförskapet och vara pigg, tacksam, frisk och alert. Men det är en jävla skam att ledningen för SVT Umeå - ett public service-företag - sätter detta i system UNDER TIO ÅR. Och det är en jävla skam att det får fortgå i tystnad och acceptans.

God Jul.”

(något redigerat innehåll)

Vi delar med oss brevet för att vi tycker att detta inte ska få fortgå i tystnad.

Vi har samma uppfattningen som skribenten - vi har nu nått vägs ände med rådande bemanningsstrategi. Något måste ske med personalpolitiken.

Det är inte värdigt av företaget att låta medarbetare jobba i tio års tid utan att ta ansvar och garantera anställningstryggheten. Det som mejlet ger uttryck för – oron och ångesten inför en ny säsong/termin – påverkar inte bara den enskilda medarbetaren utan hela redaktioner och bidrar till en sämre arbetsmiljö för alla.

SVT har en bemanningsstrategi som innehåller ett viktigt konstaterande;

”SVT anställer tillsvidare då det finns ett långsiktigt behov och då det är ekonomiskt försvarbart”.

Och visst har det funnits ett långsiktigt behov. SVT Umeå har anlitat en grupp medarbetare i 10 års tid, både som vikarier, programanställda och som handplockade via bemanningsföretag. Det är till och med så att SVT uppmanar bemanningsföretag att anställa en viss person så att de kan jobba hos oss. Därmed är det är helt uppenbart – SVT följer inte den beslutade policyn ! Istället väljs gång på gång dyra lösningar som skapar otrygghet och otrivsel och som i sig bidrar till ett A- och ett B-lag.

Vi anser att situationen är ohållbar. Vi skäms över att vårt företag behandlar medarbetare på det här sättet.

Alldeles oavsett vad man anser om hur många vi ska vara i företaget, får man inte agera som företaget gjort i Umeå.

Nu är det dags för en förändring! Vi måste få en bemanningsstrategi och en personalpolitik värd namnet.

Journalistklubbens sektion

SVT Umeå

Vi anser att situationen är ohållbar. Vi skäms över att vårt företag behandlar medarbetare på det här sättet.

247.e602927b0367954b71afe602927b0367

20 gillar detta

Prenumerera


Prenumerera på Vipåtv:s nyhetsbrev här:
Namn
E-postadress

Vipåtv

SVT:s interna nyhetstidning sedan 1991.

Webbadress: vipatv.svt.se

Twitter: @svt_vipatv

Adress: Vipåtv, SVT, KH-BVP

105 10 Stockholm

Kontakt

Redaktör: Charlotta Lambertz

E-post: vipatv@svt.se

Ansvarig utgivare: Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör